Könsstympning

RFSU informerar om könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor är vanligt i cirka 30 länder idag. Traditionen kallas även för kvinnlig omskärelse. De flesta flickor utsätts när de är mellan 4-15 år. Det finns inget stöd för ingreppet i någon religion och det är också ett brott mot barns rättigheter och mot barnkonventionen. I Sverige är könsstympning olagligt och fler och fler länder förbjuder ingreppet. Det gäller oavsett vem som utför det, även om det sker av vårdpersonal.

Det finns inte några medicinska fördelar med könsstympning. Vissa tror att det gör kvinnan ren och att det är bra för hygienen, vilket är fel. Det är snarare kopplat till kontroll av flickors och kvinnors sexualitet.

Föräldrar kan uppleva ett stort tryck från omgivningen att genomföra könsstympning på sina döttrar. Man ser det som ett sätt att säkra sina döttrars framtid eftersom ostympade flickor kan vara svårare att gifta bort. Det gör att enskilda familjer har svårt att överge traditionen utan stöd från samhället i stort.

Könsstympning är oerhört smärtsamt och kan ge problem under resten av livet. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort, ofta utan bedövning. Ibland kan klitoris ha prickats med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning innebär att både klitoris yttre delar och blygdläpparna skärs bort. Könet sys sedan ihop och kvar lämnas endast en liten öppning där urin och mensblod ska passera.

Efter ingreppet är det vanligt att man har väldigt ont, får blödningar och infektioner. Den som utsätts riskerar i värsta fall att dö i samband med könsstympningen. Utsätts man för den grövsta typen av omskärelse kan man få svårt att kissa och återkommande urinvägsinfektioner. Mensblodet kan ha svårt att komma ut vilket orsakar smärta i mage och bäcken. Alla upplever inte besvär och svårigheterna varierar från person till person. Det beror på vilken typ av ingrepp man har utsatts för.

Att vara könsstympad kan också göra det svårt att ha sex. Ibland gör det ont. Man kan känna lust men ha svårt att hitta sitt sätt att njuta. Då kan man söka hjälp från vården. Att ha det bra sexuellt handlar mycket om att lära känna sin kropp och vad som känns skönt.

Den som känner besvär eller har funderingar kan kontakta en vårdcentral, ungdomsmottagning eller en gynekologisk mottagning för att få hjälp. Går man i skolan kan man prata med skolsköterskan.

På Södersjukhuset i Stockholm finns AMEL-mottagningen som är specialiserade på att hjälpa omskurna flickor och kvinnor. Oavsett var man bor i Sverige så är man välkommen. Det behövs ingen remiss inför besöket. 

Idag är det allt fler föräldrar som inte vill omskära sina döttrar och väljer att avstå och det blir hela tiden fler länder som förbjuder könsstympning. I Sverige kan du få ett intyg som du kan ha med dig om du besöker ditt ursprungsland där det framgår att könsstympning är olagligt och inte får utföras på din dotter. 

Du som förälder kan bland annat söka hjälp och stöd från skolan, skolsköterskan, ungdomsmottagningen, barnavårdscentralen, socialtjänsten eller hos polisen.

Alla flickor har rätt att slippa utsättas för dessa övergrepp.